Inkluderande arbetssätt del 2 – Eleverna!

I ett tidigare blogginlägg har jag skrivit om hur vi under läsåret 2013/14 inkluderade 16 elever från en särskild undervisningsgrupp. Rent resultatmässigt så kunde vi se att inkluderingen blev väldigt lyckad. I mitt förra blogginlägg skrev jag om det framgångsrika inkluderingsarbetet vi gjort på Visättraskolan, men slogs då av tanken att vi behövde lyssna in eleverna för att få en helhetsbild av arbetet. Det här att man sätter sig ner och samtalar med eleverna kan nu i efterhand kännas som en självklar uppföljning, så det är verkligen något jag bär med mig som en utvecklingsmöjlighet.

Syftet med det här blogginlägget är alltså att berätta hur eleverna upplevde inkluderingen från den särskilda undervisningsgruppen (lilla gruppen) till deras ordinarie klass.

Precis innan jullovet satte jag mig ner med tre elever som under höstterminen 2013 inkluderades från den särskilda undervisningsgruppen. För att de ska få vara anonyma så kommer jag inte skriva från vilka årskurser de här eleverna inkluderades. Elevernas vårdnadshavare hade i förväg fått veta att detta samtal skulle äga rum. Eleverna fick i förväg veta syftet med samtalet och att jag tänkt skriva om det i min blogg.

Frågor jag hade med mig inför mötet var följande:

  1. Vet du varför du gick i den lilla gruppen?
  2. Vet du varför du flyttades från den lilla gruppen till den stora klassen?
  3. När du fick veta att du skulle flytta till den stora klassen, hur kände du då?
  4. Blev det som du hade tänkte? Varför/varför inte tror du?
  5. På vilket sätt märkte du att skolan hade förberett för ditt klassbyte?
  6. Finns det något du saknar med att gå i den lilla gruppen, vad i så fall?
  7. Vad är det bästa med din nuvarande klass?
  8. Hur ska en lektion vara, för att du ska lära dig på ett bra sätt?

Här nedan kommer jag att försöka återge elevernas svar efter bästa förmåga. Det är viktigt att komma ihåg att svaren är utifrån dessa elevers eget perspektiv och utifrån hur de har uppfattat situationen. Jag känner därför att det är viktigt att vi tar till oss elevernas upplevelser, tar dem på allvar och strävar efter att utvecklas utifrån dem, även om någon av oss kanske är av en annan åsikt eller minns saker på ett annat sätt.

Vet du varför du gick i den lilla gruppen?
Här frågade jag också eleverna när de började i den lilla gruppen, två av dem hade gått där från årskurs 1, en av eleverna hade gått i den lilla gruppen från förskoleklass. Ingen av eleverna kunde riktigt tala om varför de hade gått i den lilla gruppen. Alla tre sa att de trodde att det kunde bero på att de hade haft svårt att koncentrera sig, att de gick runt i klassen och gjorde annat än det de skulle. Ingen kunde dock minnas att man suttit ner med dem och förklarat varför de var placerad i en särskild undervisningsgrupp utanför sin ordinarie klass.

Vet du varför du flyttades från den lilla gruppen till den ordinarie klassen?
Här gav de olika orsaker, få fler kompisar, att de skulle få lära sig mer. En av eleverna nämnde att man skulle få samma möjligheter som alla andra elever, och att det var därför man skulle ta bort den lilla gruppen. En annan elev sa också ”För att vi är så pass duktiga att vi skulle klara av det!”.

När du fick veta att du skulle flytta till den stora klassen, hur kände du då?
Alla tre uppger att de kände sig oroliga och ledsna inför flytten. De kände en stark oro över att lämna sin lärare, och att lämna varandra trots att den lilla gruppen enligt eleverna upplevdes som stökig. De var oroliga över att de inte skulle ha några kompisar i sin nya klass, att klasskamraterna inte skulle ta emot dem på ett bra sätt.

Blev det som du hade tänkte? Varför/varför inte tror du?
Här är alla eleverna överens, det blev mycket bättre! De upplever alla att de fick ett fint mottagande av sina nya klasskamrater, att det är lugnare i sin nuvarande klass och att de fått många nya kompisar. De uppger alla att de trivs med både lärare och klasskamrater, och att allt bara har blivit bättre.

På vilket sätt märkte du att skolan hade förberett för ditt klassbyte?
Den här frågan hade de lite svårt att svara på, och jag som pratade med dem upplevde att de inte riktigt hade förstått hur det förberedande arbetet från skolan hade sett ut. Jag pratade med dem om de samtal vi haft med dem och deras föräldrar och frågade om det hade känts bra, och det tyckte de alla. Här ser vi dock ett stort utvecklingsområde, eleverna måste förstå vad som händer och varför. Även fast man gått igenom det med eleven, så måste man försäkra sig om att informationen nått fram. Om vi hade arbetat mer med detta hade kanske eleverna inte behövt känna samma starka oro som de känt inför klassbytet.

Finns det något du saknar med att gå i den lilla gruppen, vad i så fall?
En av eleverna säger att hen inte saknar något från den lilla gruppen, två av de andra eleverna säger att de saknar alla de utflykter man gjorde med den lilla gruppen och att man i högre utsträckning hade praktiska lektioner utomhus.

Vad är det bästa med din nuvarande klass?
Det första som en av eleverna säger är ”Det bästa är all den kärlek vi får av våra lärare!”. Alla tre är överens om att de går i en bra klass där man är snälla mot varandra och där det råder en stor respekt gentemot varandra. Man upplever också att de har lärare som är snälla och som kan skoja med eleverna, något de alla tre tycker är viktigt. Jag frågar om de har märkt någon skillnad i hur mycket hjälp de får under lektionerna, de svarade att det ibland kan ta lite lång tid innan de får hjälp, men att man alltid får den hjälp man behöver. En av eleverna berättar att eleverna i klassen gärna tävlar mot varandra om vem som är bäst, men att man gör det på ett snällt och roligt sätt.

Hur ska en lektion vara, för att du ska lära dig på ett bra sätt?
Här är eleverna ense om att en bra lektion ska vara tydlig, att lärarna förklarar på ett roligt sätt, att lärarna är ”halvstränga” och att man ska få ta paus vid behov. Eleverna nämner också att skolarbetet har blivit mycket roligare nu när de har börjat arbeta med iPads, att det känns som att skolan är mer på allvar nu när man börjat använda dem i undervisningen. Eleverna tycker att man gör mer när man får arbeta med en iPad.

Avslutningsvis

Utifrån samtalet med de här tre eleverna så kan vi se att inkluderingen fungerat väl, att de trivs i sina nya klasser och att de tycker att de lär sig mer. Det jag också förstod av samtalet är att vi gentemot eleverna (och föräldrarna) måste vara ännu tydligare i varför vi fattar de beslut som vi tar. De måste förstå allt som händer. En stor framgångsfaktor i det här arbetet har varit lärarnas bemötande av de här eleverna. Lärarna har haft höga förväntningar, visat eleverna att de tror på att de ska lyckas, något som sedan gett positiva resultat.

Särskilda undervisningsgrupper är inte fel, men det är viktigt att de inte ses som en permanent lösning, utan att man hela tiden utvärderar arbetet och då alltid med en strävan om att eleven så snart som möjligt ska inkluderas i sitt ordinarie sammanhang. De här eleverna hade gått en alldeles för lång tid i en särskild undervisningsgrupp. De visste inte själva varför de var placerade där, och det fanns ingen plan på när de skulle inkluderas.

Idag har vi ingen särskild undervisningsgrupp på Visättraskolan, men det betyder inte att vi inte kommer ha en i framtiden. Finns behovet så måste vi tillgodose detta. Det viktiga för oss blir att lära oss av historiken, att göra om och göra rätt. Ha ett aktuellt åtgärdsprogram, som kontinuerligt utvärderas, en plan på hur man på bästa sätt ska inkludera eleven i den ordinarie undervisning osv. Det kan låta som något självklart, men det är uppenbart att så inte är fallet i alla lägen.

Jag hoppas kunna återkomma med några rader från några av de pedagoger som arbetat med inkluderingen av eleverna från den särskilda undervisningsgruppen, detta för att se hur de upplevde arbetet. Men som ni vet så har lärarna mycket att göra, så vi får ha lite tålamod med det inlägget! Jag har också bett några föräldrar lämna sina synpunkter/tankar om inkluderingen, hoppas kunna återkomma även med några rader från dem.

Om ni har några frågor om det här arbetet får ni gärna kontakta mig!

🙂

Semira

 

6 kommentarer

Kommentarrubrik

Sandra

Sandra

Så fint! Blev rörd. Vilken feedback att ta åt oss av...

Svara

Kommentarrubrik

Margaretha Tornebäck

Margaretha Tornebäck

Så intressant och lärorikt att intervjua eleverna! Så bra tänkt Semira! Här har vi verkligen ett utvecklingsområde som du skriver. Inte bara när det gäller inkludering utan även i andra sammanhang. I veckan som gick så blev det så tydligt för mig hur väl de här eleverna blivit inkluderade. Jag undervisar i skrivutveckling i åk 4 på skolan, där flera av eleverna kommer från liten undervisningsgrupp. Utan att först ha förankrat det med klassläraren så bestämde jag att eleverna skulle arbeta parvis med veckans uppgift, och gav klassen instruktionen. Sedan skäms jag för att erkänna att jag omedelbart när detta gick upp för mig trodde att kaos skulle bryta ut. "Jag vill inte jobba med den" osv. Döm om min glädje när klassläraren bara så där pekade och bestämde vilka två som skulle arbeta ihop. Alla elever satte igång utan protester och gjorde en lika bra insats som alltid. Detta trots att två av killarna hade haft en tidigare konflikt och den ene var upprörd och den andre ledsen. Jag och klassläraren diskuterade detta efteråt och jag är djupt imponerad av det arbete lärarna i klassen utför. Vi pratade om vad som skapar stabiliteten och tryggheten i klassen och det är precis som du skriver i inlägget Semira: "En stor framgångsfaktor i det här arbetet har varit lärarnas bemötande av de här eleverna. Lärarna har haft höga förväntningar, visat eleverna att de tror på att de ska lyckas, något som sedan gett positiva resultat." En annan sak vi lär oss av intervjuerna med eleverna är vikten av att förbereda dem inför förändringar. Detta pratade klassläraren och jag också om. Nästa läsår ska klassen övergå till ämneslärarundervisning och här har vi ett angeläget arbete resten av terminen. Att informera och förbereda eleverna på hur deras skolvardag kommer att se ut till hösten, hur det fungerar med ämneslärare och vilka de är. Sedan behöver vi ägna rätt mycket tid åt överföringssamtal så nuvarande klasslärare får möjlighet att berätta vad som är framgångsfaktorer för klassens elever. Vilket spännande arbete och så bra det kommer att bli! Margaretha

Svara

Kommentarrubrik

Barbro Hanson

Barbro Hanson

Med stort intresse för inkludering följer jag din blogg och särskilt spännande var det nu när huvudpersonerna, eleverna kom till tals. Det är en stor glädje att läsa hur de vittnar om det fina och professionella bemötande de har fått av sina pedagoger. De måste vara stolta över att deras röster och synpunkter är så viktiga i skolans fortsatta utvecklingsarbete. Jag är en av många som på nära håll fått följa det fantastiska arbetet som pågått och som pågår på skolan. För att vi ska kunna erbjuda alla våra elever en likvärdig skola och för att inkludering ska göra skäl för namnet, krävs kompetens , samarbete och andra goda förutsättningar. Det handlar om en öppenhet, en tro på eleverna, att vilja se möjligheterna och att skapa framtidshopp hos eleverna. Det handlar också om att satsa på rätt resurser, utifrån de behov som finns. Jag ser fram emot att höra föräldrarna, de är en värdefull grupp både för eleverna, men också för oss som arbetar i skolan -ett gott samarbete gagnar alla! Jag är väldigt nyfiken på att få höra hur de elever, som redan gick i de olika klasserna, ser på inkluderingen av de nya kamraterna. Jag vet att de har en stor del i det lyckade arbetet. Det krävs ett gediget och förberedande arbete av lärarna för att eleverna på ett respektfullt sätt ska kunna ta emot och välkomna sina nya kamrater. Det här vittnar om trygghet, en gruppkänsla och där eleverna känner full tillit till sina lärare, att det här kommer att gå bra. Det är ett vinnande koncept för alla elever, att redan i så unga år få möta den rika mångfald som Visättraskolan kan erbjuda!

Svara

Kommentarrubrik

Maria Edgren

Maria Edgren

Det var verkligen roligt att få läsa om detta samtal som du Semira hade med eleverna! Jag är mamma till en av eleverna som inkluderats in från lilla undervisningsklassen till "stor" klass under 2014. Vi blev som föräldrar väldigt oroade, och arga, över att vi plötsligt presenterades ett faktum att vårt barn skulle in i "vanlig" klass igen. Erfarenheten med storklass var verkligen dålig och vårt barn hade missat otroligt mycket i kunskap och var deprimerad och kände sig enbart misslyckad efter flera år i vanlig klass. Inkluderingen sköttes dock på bästa tänkbara sätt! Vi hade möten och bestämde tillsammans för en plan för inkluderingen och att det fick ta tid för vårt barn att landa i sin nya klass. Mottagande blev i stort sett väldigt,väldigt bra av de andra eleverna i klass. Vi var oroliga att vårt barns "bagage" skulle sätta käpparna i hjulet för en lyckad start och fortsättning i klassen. oron visade sig vara väldigt obefogad. Lärarna i klassen var otroligt lyhörd, empatiska och smarta i denna inkluderingsprocess. Vi hade täta samtal och mailkonversationer och uppstod en jobbig situation - vilket det gjorde de första veckorna - så löstes dessa verkligen proffsigt och snabbt. Vår son blev snabbt väldigt trygg och kände sig hemma och omtyckt av elever och lärare och resultatet blev superbra! Att Semiras dörr alltid stod öppen (och fortfarande gör) betydde också mycket för vårt barn under denna period, för om något hände som han uppfattade som fel/taskigt/läskigt så var det bara att prata med Semira om det. Vilken lyx! Inkluderingen har för vår son enbart inneburit ett stort steg FRAMÅT. Läsning, matte, socialt samspel har förbättras så otroligt mycket och snabbt. I dag är vi väldigt glada över att Semira tog detta beslut och fick med sig sin personal på ett sådant bra sätt!

Svara

Kommentarrubrik

Barbro Hanson

Barbro Hanson

Jag blir så glad när jag läser Marias fina och uppriktiga inlägg! Som förälder vill man alltid sitt barns bästa och ge rätt förutsättningar för att kunna lyckas. Maria lyfter fram det fina arbetet som gjorts, för den lyckade inkluderingen. Jag vill tillägga att föräldrars delaktighet har stor inverkan på skolans arbete och resultat. Ett gott och nära samarbete gör att eleverna känner trygghet och tillit till de vuxna.

Svara

Kommentarrubrik

Chimen Ali

Chimen Ali

Blir riktigt glad utav att läsa det som Maria Edgren har skrivit om våran skolan och speciellt dig Samira. Maria har helt rätt i att vi arbetar väldigt socialt med mycket delaktighet mellan lärarna och Samira, tack vare Samiras ledarskap så fungerar det som mamma Maria skriver.

Svara

Kommentera

E-postadress publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *