Dylan Wiliam

Jimmy

Mitt namn är Dylan Wiliam, ja det stavas med ett l. Det räcker väl så?” 

Wiliams lyckas fånga ens uppmärksamhet direkt. Man litar på vad han säger när han går där uppe på scenen och talar till oss.
Formative assessment, eller formativ bedömning om man översätter det till svenska är själva huvudtemat i Wiliams föreläsning. Under dessa sex timmar så visar Wiliams 20 stycken olika formativa arbetssätt. Han menar på att det är du som pedagog som får hitta ditt sätt som du tror passar dig och dina elever bäst. Det finns alltså inte endast ett arbetssätt när det gäller att arbeta med formativ bedömning.

Jag själv arbetar med framför allt med två utav dessa arbetssätt. Feedback, muntligt och skriftligt samt Peer tuturing (kamratlärande). Dessa två fungerar bra för mig och mina elever. Men som Wiliams tidigare nämnde gällande feedback, så är det viktigt att eleverna litar på dig som lärare och att vi har en god relation. Om fallet inte är så är risken väldigt stor att feedback ger negativt resultat.

Wiliams talade om många andra viktiga begrepp inom skolan och ett utav dessa var metastudier. Vi måste kritiskt granska metastudier. Varför? Wiliams menar på att många metastudier som görs, görs inte för den verkliga målgruppen. Det kan vara metastudier inom ett ämne där man använt elever i årskurs 7-9 och det fungerar inte alls på elever i årskurs 1-4. “Know the evidence that you bring to your school”
Det sista jag vill lyfta från Wiliams föreläsning var möjligheten att ha en skola där alla pedagoger är briljanta Han hänvisar till forskning att det tar ca 10 år för att nå en nivå inom ett yrke, där du ses som briljant eller outstanding som Wiliams sa. Vi som pedagoger måste tro på oss själva, stötta varandra och våga göra misstag på vägen dit. Han menar att Sverige kan lösa skolkrisen genom detta och att vi kan ha en skola med bara briljanta pedagoger, vilket vi i-och-för-sig har!

Good teachers lay good foundations for future learning.” – Dylan Wiliam

Michaela

Jag tar med mig många kloka ord efter dagens heldagsföreläsning med Dylan Wiliam. Jag blir fascinerad över all den forskning han har koll på och samtidigt hur han också påminner oss om att vi inte ska tro på allt vi hör. Vi måste reflektera över det vi gör. Det som genomsyrar hela hans föreläsning är att vi måste låta eleverna veta vad de ska lära sig för att de ska kunna lära sig det. Vi måste låta dem se hur processen fungerar för att de ska veta var i processen de befinner sig och se sitt nästa steg i utvecklingen. Eleverna måste helt enkelt ta kontroll över sitt lärande. Som Dylan Wiliam inledde föreläsningen med “to be a leader you have to be a bridge“. Vi ska hjälpa dem framåt. Det är vårt uppdrag.

Maria

Hur kan vi lärare förbättra vår praktik?

– Vad vill du bli bättre på idag? Hur ska jag bli en bättre lärare?

– “ Can teachers improve?

 

DW säger: Investera i 15 minuter tyst egen tid. Gör en personal-action-planning (personlig handlingsplan)
“Vad experten gör kan inte göras av annan genom instruktion till andra. Practice the things you want to get good at.”

 

Det är en sak att veta hur man ska göra och en helt annan sak att göra det.

DW´s exempel: alla vet hur man kan gå ner i vikt: ät rätt,motionera. Med det enkla exemplet forsätter vi lyssna engagerat om att det handlar om att våga ändra på rutiner för att nämligen bli lite sämre ett litet tag om man vill blir bättre. Att våga ta risker att förändra vanor.”Habit changing business

För att vi ska kunna uppnå förändringar i vår klassrumspraktik behöver vi finna sätt att övervinna motståndet och låta det inlärda som står i vägen för det nya lärandet integreras med den nya kunskapen om det ska bli varaktigt. Vi måste låta det ta tid. Vi måste tillåtas att ta korta steg.

DW berättade att det tog honom 1,5 år att känna sig bekväm med en strategi tills det att det blev en del av honom, hans läraridentitet.

Det jag vill fokusera på och vill dela med mig av är: Att bryta ner till små steg i taget.

Fråga dig själv: – vad är möjligt idag?

Shrink the change, make it easy”.

Rabia

Dylan Wiliam menar att man inte ska skriva eller säga vilket betyg eleven uppnår utan berätta vad eleven visat att hen kan och behöver för att komma vidare i sin utveckling. Feedback lotsar eleverna till rätt spår och ger eleverna ökat förståelse för deras egen utveckling. Ett betyg säger inte så mycket och skapar jämförelser mot andra elever istället för att fokusera på elevens egen prestation.

Feedback ges under pågående lärande och inte som ett ”betyg/omdöme” efter avslutad arbetsområde. Eleverna måste få tid att arbeta med feedbacken som vi ger.
Hur eleverna mottar feedbacken från dig som lärare beror på din relation med dina elever. Genom relationen lär du dig hur du ska lotsa dina elever på bästa sätt och det skapar förutsättningar för elevens insikt om sitt eget lärande. DW menar att läraren måste bygga upp ett förtroende för att eleverna ska känna tillförlit till läraren. Finns inte förtroende för läraren så kan det vara svårt att lyckas med feedbacken.

Viktigt att tänka på är att resultatet av feedbacken visar sig olika i tid och kvalitén på feedbacken är jätteviktig. Det viktigaste är dock relationen till våra elever.

Feedback är inte enbart gynnsamt för eleven utan även för läraren för att hen ska kunna veta hur hen ska kunna stötta eleven. Detta får vi veta när vi lär känna våra elever.
Föreläsningen var otroligt bra och gav oss mer insikt om hur viktigt det är med feedback som lotsar eleverna vidare i deras utveckling och att det är relationen alla bör arbeta på för att kunna få med alla våra elever. Föreläsningen väckte också stor nyfikenhet och stora förhoppningar på hur mycket vi kommer att utvecklas på vår skola under den tiden som vi ska arbeta med hans bok.

Henrik

Dylan Wiliam är en mycket entusiasmerande föreläsare. Han talade mycket om vår roll som lärare och inte minst om formativ bedömning.

Han menar att vi lärare bör vara en bro för eleverna över till kunskapen. Bron är bl.a. formativ bedömning.
Jag fastnade mycket för Dylans entusiasm. Är jag en passionerad lärare? Hur behåller jag passionen? Tycker jag om det jag gör? Visar jag mina elever att jag älskar mina ämnen? Vill jag bli bättre som lärare? Vad gör jag för att utvecklas? Gör jag kontinuerliga utvärderingar med eleverna?
Han talade vidare om att det är mycket viktigt med bra frågor. Vad är då en bra fråga? Det är frågor som gör att alla elever måste tänka till innan de svarar. Dylan talade om hur viktigt det är att eleverna tillåts göra fel och att det är av felen lär man sig.

Har jag en anda i klassrummet som är tillåtande att göra fel? Hur reagerar övriga elever när någon gör fel? Vad gör jag med det? Vad gör jag med elevers kommentarer (de nedlåtande)? Uppmanar jag mina elever att avbryta när man inte förstår?
Dylan tycker att det är mycket viktigt att fråga sig själv som lärare om de sakerna vi arbetar med ger det resultat man vill. Gör kontinuerliga tester så du vet att eleverna och du vet att ni jobbar med rätt saker.
Formativ bedömning handlar om vad som är nästa steg för eleven. Var är hen nu? Vart ska hen? Du måste veta vad som går fel för att kunna ge återkoppling. Det handlar naturligtvis också om positiv återkoppling. Dylan menar på att den bör ske kontinuerligt både i hela klassen och individuellt, men även återkoppling eleverna sinsemellan. Sedan är det naturligtvis viktigt att låta eleverna arbeta med återkopplingen. För att detta ska fungera krävs en god anda, som förvisso alltid är viktig i klassrummet.

Vad gör jag för att bygga en god anda i klasserna jag arbetar i?
Shakespeare sa att nyckeln för eleverna för att förstå vad dem håller på med är misstagen de gör och misstagen är chanser att lära.
Vidare talade Dylan om att skapa förväntningar för kontinuerlig förbättring. Att hålla fokus på det som gör skillnad för eleverna och att uppmuntra risktagande.

Försäkra sig om att man har eleverna med sig. Hur vet jag det? Vad gör jag för att kontrollera det? Handuppräckning, miniwhiteboards, Ipads, utvärderingar, frågor, tester….
Vad gör jag för att eleverna ska bli motiverade? Att få eleverna att våga tänka nytt och upp uppmuntra detta. Fråga eleverna vad vill de förbättra denna vecka? Låta elever göra egna tester är mycket lärorikt både för eleverna och för mig som pedagog.

Dylan talade också om vikten om att vara professionell. Våga och vilja titta på sig själv, både vad beträffar bemötande av kollegor, elever och sin undervisning. Hur bemöter vi varandra? Vad innebär det att vara professionell? Är jag professionell? Är vi professionella?

Jag lämnade föreläsningen med mycket inspiration. Imorgon är det måndag igen och jag får undervisa. Det känns mycket bra. Jag ser även fram emot att börja läsa Dylans bok om formativ bedömning.

Kommentera

E-postadress publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *