Entreprenörskap – Jag kan, jag vill, jag ska

På Visättraskolan har vi fem förstelärare,

Veronica Johansson & Malou Olsson – Pedagogiskt utveckling
Linus Eriksson – Entreprenöriellt lärande
Jimmy Askelius – IT
Sandra Grängstedt – Språkutveckling

Alla fem har en uppdragsbeskrivning där vi i ledningen har beskrivit vilka förväntningar vi har på dem i deras uppdrag som förstelärare. Nedsättning i tid och ett tydligt uppdrag anser vi är självklara förutsättningar för att skolans förstelärare ska kunna göra ett bra jobb. En uppgift som de har fått av ledningen är att de en gång/termin ska gästblogga här i ”Kugghjulet”. Vi tycker att det är viktigt att visa hur vi på Visättraskolan arbetar med skolans förstelärare, och vår förhoppning är att det kan inspirera andra!

Här nedan gästbloggar Linus Eriksson, förstelärare i entreprenöriellt lärande.

/Semira Vikström #Stoltrektor

 

Entreprenörskap – Jag kan, jag vill, jag ska

Det sägs ibland av vissa att de tekniska innovationerna inom romarrikets jordbruk hämmades av att man kunde nyttja slavar, då istället för att hitta nya och kreativa lösningar. Huruvida det stämmer eller inte tänker jag inte fördjupa mig kring, men det är, enligt mig, ganska intressant att tänka på. Vidare har jag sedan starten av min profession faktiskt alltid ogillat uttrycket ”varför uppfinna hjulet en gång till?”. Det är väl precis det man borde göra och också få våra elever att vilja göra. Med nyfikenhet och glädje som ett slags mantra, där kunnandet blir en extra bonus. När man sedan förstår hur hjulet fungerar, då kanske man vill utveckla ett bromssystem som räddar fler liv, en bil som drivs på miljövänligare drivmedel, ett läkemedel som motverkar epidemier etcetera, etcetera. Våra elever behöver inte lämna skolan bärandes på ett tungt ok att lösa alla de framtidens frågor som vi skapat genom historien. Det vi försöker åstadkomma här är att våra elever ska lämna skolan med kunnandet, viljan och lusten till att skapa. Det ska vara häftigt att kunna saker. Det ska vara fint att veta. Det finns inget onödigt vetande, att vara nyfiken är bäst.

Entreprenöriellt lärande är verkligen på tapeten. Hur många gånger jag än försöker säga det vrickar jag tungan så att minst hälften av gångerna blir det fel. Jag kan varken garantera eller lova att ett entreprenöriellt förhållningssätt inom skolan är räddningen, däremot är jag övertygad att det bland annat hjälper våra elever att känna glädje och stolthet över sitt skolarbete. Jag tror lusten att lära blir starkare och en bidragande faktor till att fler elever är motiverade. Jag vill att varje unge, varje elev som möter mig ska våga, vilja utvecklas och vara sitt bästa. Detta är inget som sker på en natt, utan behöver utvecklas över tid. Eleverna behöver hjälp att anpassa sig, eftersom de många gånger mött undervisning som, låt oss säga, har få eller inga inslag av entreprenöriellt lärande.

Jag återkommer till det här med att det entreprenöriella lärandet ligger i tiden. Dagens samhälle, som vi känner det idag och de närmaste århundraden bakåt, är genom den ekonomiska strukturen i västvärlden fylld av entreprenörskap och inte minst entreprenörer. Det finns en hel del av dessa entreprenörer, ingen nämnd, ingen glömd, som hankade sig igenom skolan, men som genom sin drivkraft senare utvecklat multinationella företag. Precis som dessa entreprenörer innehar våra elever fantastiska skatter i form av idéer, tankar och kunskap. Som lärare ska vi hjälpa våra elever att hitta vägar för att redan under sin skolgång kunna dela med sig och utveckla detta.

Den tidigare regeringen har genom regeringskansliet gett ut Regeringens strategi för entreprenörskap, vilken säger ”Eget företagande måste bli ett lika naturligt val som anställning”.  Utan att för den sakens skull bli politisk är det inte helt okomplicerat då entreprenörskap tydligt har sitt ursprung i den ekonomiska sfären inom politiken (som vi använder det idag). Jag är tydlig med att förmedla en objektiv verklighet, där eleverna får skapa sin egen sanning, genom sina ögon och inte genom någon annans. Kanske tur för mig då att begreppet entreprenörskap idag har vidgats till att innefattas i kulturella, sociala och pedagogiska verksamheter.

Hur mina elevers framtida entreprenörskap i form av eget företagande eller inte kommer att se ut låter jag vara osagt. Däremot är jag ganska säker på att andra värden såsom förmågan att lösa problem, tänka nytt och annorlunda, planera sitt arbete, ta och ge ansvar, bemöta kritik och samarbeta med andra kommer vara, om inte dagliga, så återkommande inslag i deras liv. Det handlar om att skapa något som innebär att eleverna gör mer än bara att tänka och prata. Eleverna ska förmedla sina kunskaper till en mottagare. Det ska finnas ett syfte och en glädje. Glädjen består i att man är stolt över det man åstadkommit och man vill gärna dela det med andra. Detta kan göras i det lilla, för en lärare, kamrat, förälder eller i större sammanhang där sociala medier kan sprida våra tankar så att hela världen har möjlighet att se oss.

Min önskan är att alla elever ska ha inställningen ”Jag kan, jag vill, jag ska”. Detta har jag alltid arbetat för och kommer också alltid göra. Jag tycker mig se en förändring på mina elevers självförtroende när det gäller skolarbetet. Där jag också ser att den prestationsångest och ibland rädsla som finns nästan försvunnit helt. Skola ska aldrig vara ångestladdat utan bara förknippat med bra saker. Jag ska sluta där jag började, med mina funderingar kring av att de tekniska innovationerna inom romarrikets jordbruk hämmades av det stora utnyttjandet av slavar. Kanske var det så att när kriget tog slut och soldaterna återgick till jordbruk så behövdes nya innovationer. Min tes är att det helt enkelt fanns alldeles för få entreprenörer under romarriket. Jag menar, ordet entreprenör var ju inte ens påtänkt.

Nästa gång vi hörs, kommer jag ge konkreta tips på hur jag och mina fantastiska kollegor på Visättraskolan arbetar med entreprenörskap.

/Linus Eriksson

Linus Ericsson

 

 

 

 

1 kommentarer

Kommentarrubrik

Barbro Hanson

Barbro Hanson

Fantastiskt att få läsa om hur eleverna under professionell vägledning får möjlighet att stärka sin självbild och utveckla de förmågor som ger kunskap och tillit för att kunna "pröva vingarna" innan det är dags att "flyga på egen hand"!

Svara

Kommentera

E-postadress publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *