Inspirationsdagar för oss lärare i förskoleklass

Under höstterminen har vi lärare i förskoleklass deltagit vid två stora konferenser som arrangerades av Ability Partner och Skolverket. Fokus på båda konferenserna har varit förskoleklassens uppdrag och implementeringen av de nya läroplanstexterna i LGR11/16.

Vi fick lyssna till flera inspirerande och engagerade talare vars syfte var att synliggöra verksamhetens uppdrag så att alla elever i förskoleklass ska erbjudas en likvärdig undervisning som bygger på kontinuitet och progression. Talarna var både verksamma forskare, författare, skolledare och praktiserande lärare som gav både teoretiska och praktiska exempel på hur verksamheten kan utformas för att möta olika behov och uppfylla läroplanens syften och mål.

Förskoleklassens verksamhet ska fungera som en bro mellan två olika skolformer, förskolan och den obligatoriska grundskolan och en intressant fråga som lyftes var hur man kan skapa trygga och bra övergångar mellan olika verksamheter? Det pratades om övergångar mellan förskola-förskoleklass, förskoleklass-fritids, förskoleklass-åk:1 samt förskoleklass-hemmet. Under elevens första skolår ska de alltså anpassa sig efter fyra olika typer av miljöer och samtidigt bygga trygga och förtroendefulla relationer med andra barn och vuxna. Det är ett komplext uppdrag för oss som arbetar i skolan och vi började genast fundera på hur vi på Visättraskolan arbetar för att ge de bästa förutsättningarna för trygga och bra övergångar. Det är även viktigt att komma ihåg att eleverna möter olika typer av övergångar under hela sin skoltid, inte bara det första året. Det kan vara dagliga övergångar då eleverna byter ämne och ska förflytta sig mellan olika salar och tas emot av olika lärare, men även större övergångar mellan t.ex. låg- och mellanstadiet. Vi som arbetar i skolan måste göra vårt yttersta för att ge eleverna bra förutsättningar för att klara av dessa övergångar så bra som möjligt.

Linda Lissvik, biträdande rektor på Kämpetorpsskolan i Stockholms stad, berättade hur de på hennes skola arbetar med övergångar på olika sätt. T.ex. hade skolan ett nära samarbete med förskolorna i området vilket möjliggjorde för dem att ha gemensamma föräldrasamtal under elevens sista termin på förskolan. Vid samtalet i förskolan deltog barn, vårdnadshavare, pedagog från förskola samt mottagande lärare i förskoleklass. Detta samtal fungerade som ett avslutningssamtal som sammanfattade barnets tid i förskolan samt även som ett framåtsyftande lära-känna-samtal för läraren i förskoleklass. Samtalet gav förutsättningar för alla som deltog att lyfta styrkor och utvecklingsområden samt ställa frågor och prata om förväntningar. Linda Lissvik medgav att det var ett pussel att få ihop dessa samtalstider och att det var en utmaning att få tiden att räcka till, men vinsterna med samtalen övervägde. Här i Visättra fungerar det i dagsläget så att barn och vårdnadshavare har ett avslutningssamtal tillsammans med pedagog i förskolan och sen har lärarna i förskoleklassen ett lära-känna-samtal med barn och vårdnadshavare i skolan. I många fall finns även behov av ett tredje samtal då lärarna i förskoleklass träffar pedagogerna i förskolan (och ibland även vårdnadshavare) för att diskutera elever som utmanar på olika sätt eller som har behov av särskilda anpassningar av någon anledning. Vid vårt senaste möte med pedagogerna på förskolorna i Visättra-området lyfte vi Kämpetorpsskolans modell och frågade om det var något som de skulle kunna tänka sig att prova på, fortsättning följer…

Något annat som fångade vårt intresse var diskussionen om likvärdighet i skolan. David Edfelt, leg psykolog och författare, pratade om förebyggande arbete och om hur man kan utforma en verksamhet som tar tillvara på alla elevers olika intressen och behov? Han pratade även om olika typer av anpassningar och vilka metoder kan vi använda oss av som inte är kränkande eller utpekande mot eleven?

Skolan har mängder av förväntningar på eleverna. En del av de här förväntningarna kan vi tycka är småsaker, men för många elever kan det vara alldeles för mycket att förhålla sig till, speciellt under förskoleklassåret då det är mycket nytt att lära sig och anpassa sig efter. David Edfelt använde en stege som liknelse, där varje pinne stod för en förmåga. Om man saknar en förmåga är det vårt att nå upp till skolans förväntningar och saknar man flera av dessa förmågor kan det rent av bli ett omöjligt uppdrag för eleven.

Vi tänker att vi lärare har ett viktigt uppdrag att kartlägga elevernas förmågor för att tidigt kunna upptäcka vilka utmaningar som varje elev möter i sin vardag och hur vi kan hjälpa dem på bästa sätt. Vi vuxna måste göra anpassningar om kan fungera som extra pinnar att sätta i stegen för att ge eleverna de bästa förutsättningarna för att nå skolans mål.

David Edfelt pratade även en hel del om hur vi vuxna i skolan påverkas av elevernas sätt att vara och om vikten av att bemöta elever som utmanar på ett lågaffektivt sätt. Han gjorde jämförelser mellan beteende och personlighet och förklarade hur vi påverkas av krav i miljön kopplat till vår funktionsnivå.

Även om det tar mycket tid och energi så känns det bra att vi systematiskt arbetar både med att kartlägga elevernas förmågor och bygga förtroendefulla relationer på Visättraskolan. David Edfelt avslutade med att berätta att barn upp till 11 års ålder lär sig av att lyckas, detta tål att tänkas på…

/Sarah, Lina, Jessica & Ann Katrin

 

 


Individanpassning

På Visättraskolan har vi sex förstelärare,

Veronica Johansson & Malou Olsson – Pedagogiskt utveckling
Rebecka Holm – Entreprenöriellt lärande
Jimmy Askelius – IT
Sandra Grängstedt Mbalire – Språkutveckling
Henrik Bartoldsson – Engelska

Sex förstelärare som har en otroligt viktig del i Visättraskolans kollegiala lärande och utvecklingsarbete. Alla våra förstelärare har en uppdragsbeskrivning där vi i ledningen har beskrivit vilka förväntningar vi har på dem i deras uppdrag som förstelärare. Nedsättning i tid och ett tydligt uppdrag anser vi är självklara förutsättningar för att skolans förstelärare ska kunna göra ett bra jobb. En uppgift som de har fått av ledningen är att gästblogga här i ”Kugghjulet”. Vi tycker att det är viktigt att visa hur vi på Visättraskolan arbetar med skolans förstelärare, och vår förhoppning är att det kan inspirera andra!

Här nedan gästbloggar Sandra Grängstedt, Visättraskolans förstelärare i språkutveckling.

På Visättraskolan ges möjligheten till kompetensutveckling och att få ta del av föreläsningar både internt inom verksamheten men även externt. Jag hade möjligheten att gå på en föreläsning för en vecka sedan med John Hattie och James Nottingham. Den sistnämnde har jag sett tidigare och han är fantastiskt inspirerande. Nottingham pratar om hur vi utmanar eleverna och får dem ner i en så kallad lärandgrop. John Hattie känner jag till men har tidigare inte lyssnat på. Hattie pratar om hur man synliggöra lärandet för eleverna och hur de kan se sig själva som lärare istället för enbart bli lärda. Min text kommer att handla om individanpassning med tankar och idéer utifrån föreläsningen jag var på.

Individ är synonymt med människa och ett annat ord för anpassning är integration. Mänsklig integration. Det är ju egentligen det individanpassning går ut på. Att integrera människor, i det här fallet eleverna, i undervisningen. Har eleverna svårigheter, utmaningar eller breda kunskaper i ämnet så behöver bland annat material och till viss del undervisning anpassas efter eleven. Det betyder inte att eleven får bestämma allt och du som lärare inte får göra det som du tänkt. Med enkla medel går det relativt lätt att anpassa.

Oftast när vi hör ordet anpassning så förs tankar till elever med svårigheter och utmaningar i form av diagnoser och liknande. Elever som är begåvade brukar inte alltid accessoreras till individanpassning och faller därför lättare mellan stolarna. Elever behöver inte vara genier för att en individanpassning ska ske, det kan räcka med att man som elev ligger långt fram i t.ex. läsutvecklingen eller i sitt matematiska tänkande. Det är individuellt och vår uppgift som pedagoger är att se till att stimulera och låta eleverna växa.

”Om vi vill att alla våra elever ska anstränga sig måste det finnas olika nivåer av utmaning i vår undervisning.”

-James Nottingham.

RT som finns att läsa om på min blogg (klicka härkan tillämpas för just individanpassning. Läraren kan dela in eleverna utifrån deras nivå i läsningen. Här är det omdiskuterat om man ska sätta elever på samma nivå tillsammans eller om man ska gruppera eleverna med olika nivåer. Det beror nog på vad som ska läsas men oftast brukar blandade grupper vara att föredra. Är det en skönlitterär bok finns det en vinst i att eleverna får lyssna på elever som har flyt i läsningen och som läser med inlevelse då eleverna vet vart de ska i sin läsning. Är det en faktabok kan begrepp vara svåra att ljuda ut och då kan det vara bra om eleverna sitter blandat. Givetvis bör läraren vara observant så grupperingarna inte har för stor skillnad i nivå då det kan bli tungt för en elev som stakar sig fram och kan få sämre självförtroende av att sitta med läsare som läser med gott flyt och stor inlevelse. Det kan dock lika gärna fungera som en sporre. Det beror helt och hållet på klassrumsklimatet så här har läraren stort ansvar för goda relationer (se tidigare inlägg på min blogg). Eleverna kan även sitta i par och träna lässtrategierna. Individuell läsning kan även det förekomma. Läraren kan blanda så några sitter i grupper, några i par och några individuellt. Via RT kan eleverna sitta i boksamtal och öva på lässtrategierna utifrån sin förutsättning/nivå i samband med andra för att utvecklas vidare.

Övar eleverna på stavning? Läraren går då igenom orden som eleverna ska stava tillsammans. Läraren gör sedan ett test med orden och ser över vilka i gruppen som kanske behöver svårare ord, vilka som behöver lite extra träning och vilka som kanske behöver mer lärarstöd i kombination med träning. Vissa elever kanske behöver arbeta i t.ex. skolstil där det finns en tal- och skrivsyntes då de behöver stöd med det fonologiska. Utifrån detta kan läraren sedan lägga upp undervisningen och hur den bör utformas.

I matematiken är vi ju vana vid att eleverna får arbeta i matteboken och sedan göra en diagnos. Vad sägs som att börja med att dela upp gruppen i fyra delar (eller fler)? Ena gruppen får en samarbetsövning att diskutera, en annan får en genomgång med läraren och två andra grupper sitter med t.ex. king of math, bingel eller vad det nu kan vara som ska tränas den här lektionen och vad som passar eleverna att träna. När första gruppen varit hos läraren får de börja arbeta i arbetsboken, de som gjorde en gruppuppgift går till läraren, en grupp går från ipaden till gruppuppgiften och den sista gruppen stannar kvar vid ipaden. När läraren är klar med sin genomgång roterar grupperna. Där får läraren syn på vilka som kan behöva mer övning. Läraren låter sen eleverna göra diagnosen och ser utifrån den vad eleverna behöver öva på. Om vissa elever redan kan stor del från det som tränas kräver ju eleven mer utmaning istället för att räkna samma uppgifter. Om vissa elever har svårt för en sak men lätt för en annan ska ju inte eleven sitta med det som den redan kan utan istället arbeta med det som den behöver träna mer på. På så vis kan läraren organisera undervisningen utifrån elevernas behov och kan även se över hur man som lärare kan jobba mot de olika nivåerna.

Prov på olika sätt kan också vara ett alternativ till individanpassning. Istället för att enbart ge prov med rätt eller fel svar så kan läraren variera det från summativ bedömning till att ställa frågor som kräver att eleverna får reflektera. Om eleverna måste reflektera över den kunskap de lärt sig ser läraren att kunskapen finns där men också hur eleven gjort kunskapen till sin egen. Detta kräver att läraren i sin undervisning tränar eleverna att få tänka, reflektera och inte alltid bara leverera ett enda rätt svar. Eleverna kan välja om de vill tala in via en diktafon, skriva för hand eller skriva på dator. Läraren kan ge eleverna prov med öppen bok vilket bygger på ovanstående exempel. Tanketavla som prov kan även det vara ett alternativ där eleverna kan välja att göra detta i popplet eller för hand.

Möjligheterna är oändliga.

”Elever med ett statiskt tankesätt tycks klara sig lika bra som elever med ett dynamiskt tankesätt. Detta har nästan säkert att gör med brist på verklig utmaning i skolan (…).”

-James Nottingham

Det som stoppar eleverna är när alla måste göra på samma sätt, bristen på utmaning och/eller vänta in varandra. Det är inte integration. Individanpassning är att integrera alla elever i undervisning utifrån deras förutsättningar och där de är i sitt lärande just nu.

/Sandra Grängstedt Mbalire

Förstelärare i språkutveckling