Inspirationsdagar för oss lärare i förskoleklass

Under höstterminen har vi lärare i förskoleklass deltagit vid två stora konferenser som arrangerades av Ability Partner och Skolverket. Fokus på båda konferenserna har varit förskoleklassens uppdrag och implementeringen av de nya läroplanstexterna i LGR11/16.

Vi fick lyssna till flera inspirerande och engagerade talare vars syfte var att synliggöra verksamhetens uppdrag så att alla elever i förskoleklass ska erbjudas en likvärdig undervisning som bygger på kontinuitet och progression. Talarna var både verksamma forskare, författare, skolledare och praktiserande lärare som gav både teoretiska och praktiska exempel på hur verksamheten kan utformas för att möta olika behov och uppfylla läroplanens syften och mål.

Förskoleklassens verksamhet ska fungera som en bro mellan två olika skolformer, förskolan och den obligatoriska grundskolan och en intressant fråga som lyftes var hur man kan skapa trygga och bra övergångar mellan olika verksamheter? Det pratades om övergångar mellan förskola-förskoleklass, förskoleklass-fritids, förskoleklass-åk:1 samt förskoleklass-hemmet. Under elevens första skolår ska de alltså anpassa sig efter fyra olika typer av miljöer och samtidigt bygga trygga och förtroendefulla relationer med andra barn och vuxna. Det är ett komplext uppdrag för oss som arbetar i skolan och vi började genast fundera på hur vi på Visättraskolan arbetar för att ge de bästa förutsättningarna för trygga och bra övergångar. Det är även viktigt att komma ihåg att eleverna möter olika typer av övergångar under hela sin skoltid, inte bara det första året. Det kan vara dagliga övergångar då eleverna byter ämne och ska förflytta sig mellan olika salar och tas emot av olika lärare, men även större övergångar mellan t.ex. låg- och mellanstadiet. Vi som arbetar i skolan måste göra vårt yttersta för att ge eleverna bra förutsättningar för att klara av dessa övergångar så bra som möjligt.

Linda Lissvik, biträdande rektor på Kämpetorpsskolan i Stockholms stad, berättade hur de på hennes skola arbetar med övergångar på olika sätt. T.ex. hade skolan ett nära samarbete med förskolorna i området vilket möjliggjorde för dem att ha gemensamma föräldrasamtal under elevens sista termin på förskolan. Vid samtalet i förskolan deltog barn, vårdnadshavare, pedagog från förskola samt mottagande lärare i förskoleklass. Detta samtal fungerade som ett avslutningssamtal som sammanfattade barnets tid i förskolan samt även som ett framåtsyftande lära-känna-samtal för läraren i förskoleklass. Samtalet gav förutsättningar för alla som deltog att lyfta styrkor och utvecklingsområden samt ställa frågor och prata om förväntningar. Linda Lissvik medgav att det var ett pussel att få ihop dessa samtalstider och att det var en utmaning att få tiden att räcka till, men vinsterna med samtalen övervägde. Här i Visättra fungerar det i dagsläget så att barn och vårdnadshavare har ett avslutningssamtal tillsammans med pedagog i förskolan och sen har lärarna i förskoleklassen ett lära-känna-samtal med barn och vårdnadshavare i skolan. I många fall finns även behov av ett tredje samtal då lärarna i förskoleklass träffar pedagogerna i förskolan (och ibland även vårdnadshavare) för att diskutera elever som utmanar på olika sätt eller som har behov av särskilda anpassningar av någon anledning. Vid vårt senaste möte med pedagogerna på förskolorna i Visättra-området lyfte vi Kämpetorpsskolans modell och frågade om det var något som de skulle kunna tänka sig att prova på, fortsättning följer…

Något annat som fångade vårt intresse var diskussionen om likvärdighet i skolan. David Edfelt, leg psykolog och författare, pratade om förebyggande arbete och om hur man kan utforma en verksamhet som tar tillvara på alla elevers olika intressen och behov? Han pratade även om olika typer av anpassningar och vilka metoder kan vi använda oss av som inte är kränkande eller utpekande mot eleven?

Skolan har mängder av förväntningar på eleverna. En del av de här förväntningarna kan vi tycka är småsaker, men för många elever kan det vara alldeles för mycket att förhålla sig till, speciellt under förskoleklassåret då det är mycket nytt att lära sig och anpassa sig efter. David Edfelt använde en stege som liknelse, där varje pinne stod för en förmåga. Om man saknar en förmåga är det vårt att nå upp till skolans förväntningar och saknar man flera av dessa förmågor kan det rent av bli ett omöjligt uppdrag för eleven.

Vi tänker att vi lärare har ett viktigt uppdrag att kartlägga elevernas förmågor för att tidigt kunna upptäcka vilka utmaningar som varje elev möter i sin vardag och hur vi kan hjälpa dem på bästa sätt. Vi vuxna måste göra anpassningar om kan fungera som extra pinnar att sätta i stegen för att ge eleverna de bästa förutsättningarna för att nå skolans mål.

David Edfelt pratade även en hel del om hur vi vuxna i skolan påverkas av elevernas sätt att vara och om vikten av att bemöta elever som utmanar på ett lågaffektivt sätt. Han gjorde jämförelser mellan beteende och personlighet och förklarade hur vi påverkas av krav i miljön kopplat till vår funktionsnivå.

Även om det tar mycket tid och energi så känns det bra att vi systematiskt arbetar både med att kartlägga elevernas förmågor och bygga förtroendefulla relationer på Visättraskolan. David Edfelt avslutade med att berätta att barn upp till 11 års ålder lär sig av att lyckas, detta tål att tänkas på…

/Sarah, Lina, Jessica & Ann Katrin

 

 

1 kommentarer

Kommentarrubrik

Semira Vikström #stoltrektor

Semira Vikström #stoltrektor

Tack för att ni delar med er av era reflektioner utifrån era konferenser. Ni lyfter något som är så självklart, men som inte alltid är helt enkelt att få till i praktiken, övergångar. Jag tar med mig av era tankar och ser hur vi ska kunna bli ännu bättre på just detta. Tack! :)

Svara

Kommentera

E-postadress publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *